Söndrums folkets hus

Halmstads stenhuggare hade under en längre tid haft problem med oväder vid sina möten, som hölls i det fria. Vid ett möte med Halmstads Stenhuggeriarbetares Fackförening 1895 tillsattes en kommitte´ som fick i uppdrag att ta kontakt med Godtemplarna och höra om stenarbetarna fick använda Godtemplarsalen för sina möten. Det fick man inte. Då satte stenhuggarna in ett upprop i Sveriges Allmänna Arbetartidningar med anhållan om bidrag för uppförande av lokal. Det var startskottet !
År 1898 fanns en tomt och en ritning på ett hus. För att finansiera tomt och byggnation enades man om en utdebitering av 4 kronor per medlem. Även Transports medlemmar var intresserade, och ville teckna sej för lån eller andelar. Något över 100 medlemmar var villiga att låna ut 10 kronor. (Ett kilo nötkött kostade vid den här tiden 50öre). En arbetares daglön var 2 -3 kronor.
Efter många turer kunde man köpa en fastighet, och ett anbud för byggandet föreligger:
Protokollsutdrag av den 6 april 1898: Paragraf 9.
Byggnadsförslaget upplästes angående dess storlek och hade Byggmästaren begärt 2.850:- kronor och överläts det åt Byggnadskommittén att börja med byggandet så fort som möjligt. Äfven överläts åt förmannen att om han ej sjelf på grund af sin sjukdom så skulle han få ställa man i sitt ställe. Frågan angående dagsverken som voro föreslagna för att lägga grunden till Folkets Hus togs upp till behandling och beslutade man att inga dagsverken skulle utföras. I stället beslutades att varje medlem skall bisträcka med 15 kronor i stället för tidigare beslutade 14 kronor.
Så kommer den 4e augusti 1898 en annons i Hallandsposten: Stor invigningsfest söndagen den 7e augusti av ”Folkets Hus” ! Kaffe och läskedrycker tillhandahålles ! Inträde 25 öre. Och nederst i annonsen ett OBS! ”Dans efter festen !”
Axplock ur invigningstalet:
”Det gör ett egendomligt intryck att se den röda fanan vaja öfver böljande sädesfält och gröna ängar som en vårdkas för den nya tid, hvilken håller på att bryta in äfven ute på landsbygden.”
”Hvem hade blott för fyra eller fem år sedan kunnat drömma om en arbetarorganisation med eget hus här på rena rama bondlandet. Måtte detta hus snart få pendanter litet hvarstädes och allra först i – Halmstad!” Det händer mycket de följande åren.
Under mars månad fanns det en småskola, en period hade dr. Tillman läkarmottagning, det sattes upp pissoar och två baljor med torvströ, telefon drages in, bibliotek anordnas, - det finns kvar några bokexemplar - , kooperativa föreningen Fram driver affärsverksamhet, teatersällskapet får vara i huset utan kostnad. I samband med att ett svinhus byggs tar man bort pissoaren. Även en teaterscen byggs, varinunder det är tänkt att förvara ved. År 1919 installerades elektriskt ljus. På årsmötet 1923 utbryter en livlig diskussion, där man visserligen ansåg det myckna dansandet förkastligt, men att man ändå skulle lämna tillstånd till dans – minsta möjliga dock.
Men från 1937 och framåt avtar aktiviteterna i Söndrums Folkets Hus. 1943 hyr militären huset som förråd. Låter inte särskilt upphetsande… men med tanke på de engelska torpedbåtar som gick från Grötvik med kullager så ? 1946 hyr Wallberg huset som lokal för filtstoppning. 1950 dras vatten och avlopp in. Svinhuset har dessförinnan gått till historien. I maj 1959 beslutas att bortskänka Folkets Hus till dåvarande Söndrums kommun. En epok är slut. Men…
Torsdagen 2a april 1998
§1 Mötet öppnades av interimstyrelsens ordförande Bertil Nilsson, som hälsade välkommen och nämnde att 18e mars 1898 hölls det möte där man beslöt bilda förening för att uppföra ett Folkets Hus i Söndrum. Kostnaderna då uppskattades till 2.850:-, plus att medlemmarna förväntades utföra dagsverken. Trots att många frivilliga insatser har gjorts och även framledes kommer att behövas, lovade Bertil att några krav på dagsverken inte kommer att ställas på dagens medlemmar. Med detta förklarades återuppståndna Söndrums Folkets Hus förenings första årsstämma öppnad.
Den 8e augusti samma år hålls en invigningsfestlighet, uppskattningsvis 300 personer deltog och Landshövding Karin Starrin höll jubileumstal. Hennes avslutande ord var:
”Friheten att tänka och obehindrat uttala sina tankar är det nödvändiga villkoret för allt framåtskridande.”
Detta är något som vi i Wigforssföreningen håller högt, och som kommer till uttryck vid våra seminarier!
(Texten är ett sammandrag av jubileumsboken ”Samling kring en ide´” (Texten är ett sammandrag av jubileumsboken ”Samling kring en ide´” (Veinge 1999.)

Hitta hit

GPS
WGS84: N 56° 39.0224', E 12° 46.9581'
Decimal: 56.6504, 12.7826